..som andra personer har gjort. Jag har alltså inte tagit bilderna och tråkigt nog har jag heller ingen aning om vem som har gjort det. Det är inte exakt sånahär bilder som jag vill ta (men nästan), utan jag vill hitta de här känslorna på tågstationer och perronger. Vare sig det är på riktigt och dokumentärt eller artificiellt och iscensatt.

Idag insåg jag att det nog inte spelar så stor roll, det är faktiskt känslan jag vill åt. Sen kan jag tycka att de flesta inspirationsbilder som jag har hittat är lite för romantiska och stereotypa, men det var svårt att hitta något annat på temat. Jag vill fånga alla slags möten och farväl istället. Att vara på väg någonstans vill jag kanske också symbolisera med hjälp av bilder på tåg och räls, men jag får se hur det blir med det.

"Farväl & Möten/Förväntan&Vemod

När jag får en idé som jag tror på har jag sällan problem med att utföra den och driva mitt projekt. Jag blir oftast eld och lågor, och går lätt igång på problemlösning och utveckling. Men just detta projekt har jag gått omkring och klurat på under en längre tid. Det är ett sånt där projekt som man bär omkring på men som aldrig riktigt blir av. Det bara hänger där och vägrar släppa taget. Samtidigt känner jag att jag bara måste påbörja det innan jag dör, för det kan vara som så att detta är ett slags evighetsprojekt det vet jag inte ännu, men jag kan som sagt bara inte släppa det.

I vilket fall som helst så startade det hela när jag började tågpendla till min fotoutbildning, mellan Göteborg och Nässjö. Tågstationer är för mig ofta fyllda av en känsla av vemod och glädje, jag tycker att det är extra tydligt med dessa känslor på just tågstationer. Jag blir väldigt påverkad av dessa två sinneskontraster som råder på dessa platser. Det är ofta när jag åker tåg som jag möter tårfyllda ögon och nedstämda farväl. Men lika ofta ser jag skinnande glädjeansikten och öppna famnar som krampaktigt håller om varandra länge och väl. Det finns en balans mellan det goda och onda, det är den balansen som tilltalar mig och gör mig nyfiken. Eller också finns det en avsaknad av allt detta. Det kanske är någon som förväntansfullt är på väg någonstans utan att någon väntar på att man ska komma tillbaka, och kanske utan att veta vart man själv är på väg i världen. Att vara på väg någonstans i livets stora härva av tågräls. Fördomar och fantasi om människor man bara ser, men inte vet någonting om, är också en intressant aspekt som får plats i mitt projekt.
Varför just tåg och deras stationer känns så pass romantiserade och symbolladdade vet jag inte. Men det passar bra i mitt projekt.

Jag vill alltså ge mig ut på olika tågstationer och fånga dessa sinnesbilder med hjälp av min kamera. Jag har redan nu spånat vidare på hur arbetet skulle kunna pressenteras, som en evighetsutställning, vilken teknik jag ska använda och hur jag ska utföra det."