Här är några av alla bilder på min fina modellkusin som jag fotade i studion. Jag har av någon oklar anledning fastnat för svartvita porträtt, men så går det kanske när man har jobbat en period för mycket i mörkrummet. Färg känns komplicerat, det blir så många dimensioner.

 

Här är den ena bildserien som jag hade med på examensutställningen.
Jag har nog varit lite Cindy Sherman inspirerad det senaste. Inte för att jag direkt gillar hennes bilder i sig, men jag gillar hennes "själporträtt tema" och att man sätter sig själv i olika roller. Vem är jag, egentligen? Den här triptyken handlar om att foton ofta är väldigt tillrättalagda och inte alltid så väldigt ärliga. Jag kollar inte in i kameran, kanske för att jag inte är mig själv på bilden. Det är en påhittad personlighet som visar sig, en fiktiv bild av mig, men fortfarande är det jag på bilden.
Äh nu vet jag inte vad jag svamlar om, men här är resultatet i alla fall.

Här är två av mina kusiner Lina och Linus som jag fotade i studion. Det blev en julkapp till min faster från dem.